Leta i den här bloggen

fredag 11 december 2009

Jag ska klara det!

Det var mina föresatser när jag hörde att Kalle Guldlock skulle vara här några dagar. Dock kom det värsta på skam, han klappar väldigt fint och jag tycker om det.
I går fick jag ändå fly - Mimmi kom - det är bara att "packa sina sylar" eller rättare sagt klor och få tillfällig asyl hos Sam.
Efter några minuter kunde jag från övervåningen höra att Kalle Guldlock var i ren livsfara - han trodde de´- men han var bara rädd eller rättare skitskraj. För min del vet jag att Mimmi är världens snällaste hund och jag är inte rädd men vill inte skrämma henne - hon är ju bara en valp.
Nu äntligen sover Kalle Guldlock men det tog tid, men vilket helsikes liv där var. Han ville absolut inte sova, jag förstår honom inte, sova är det bäst jag vet. Hade jag "gapat" så när jag skulle lägga mig hade jag nog blivit "portad".
Att jag är volontär hos Anticimex visste ni säkert men jag vill ändå berätta att jag i går tog ännu en mus. Det är så gott med lite vilt då och då för jag är så trött på maten. DET ÄR INTE JAG SOM VALT WHISKAS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar